Den här gången blir det annorlunda

Så tänker jag varje gång jag kollar i kalendern och ser att den 25:e närmar sig. Jag brukar se fram emot den 25:e med skräckblandad förtjusning. Jag blir skogstokig och köper allt jag kan komma på. Men här gången är allting annorlunda tänkte jag i morse. Jag har allt jag behöver. Jag behöver inte köpa någonting. Jag kommer att kunna spara flera tusen. Vad hände?


Öhh.

Jag tog en liten shoppingrunda efter jobbet och gjorde av med hela lönen. HELA. Tur att det kommer ny imorgon!

Idag kom jag till jobbet i en fläckig klänning. Gick in på toan och skulle fixa det hela med en massa vatten. Det gick sådär, jag kom ut med en våt fläck på en inte alltför käck plats istället. Detta var strax innan mitt viktiga möte så i 10 min fick jag fläkta och fäka för att få fläcken torr. Fläcken blev vit istället för röd och såg ut som sperma. Fint. Mötet gick bra tills vi började prata om powerpoint.

Chefen: Det är för avancerat för min smak.
Jag: Nej, nej. Glöm alla rutor som hoppar in och pilar hit och dit, det är alldeles för mycket 90-tal. Du behöver ju inte animera. Det gör man bara inte.
Chefen (viskandes): Vad pratar hon om?
Byggmannen (också viskandes): Ingen aning, jag trodde vi skulle prata om presentationen.
Jag: Okej då tar vl overhead.

Helgens utflykt

Helgens utflykt gick till Ikea. Jag hade slutat tidigare från jobbet vilket var väldigt skönt efter all övertid. Som sig bör tog det dock en evighet innan vi kom iväg och väl där måste man ha korv (3 st om man heter Marcus). Vet inte hur många gånger de försökte stressa ut oss ur butiken genom att ropa att det var stängningsdags i högtalarna. Vi hann dock köpa på oss både matbord, en jättehög bokhylla och det ena och det andra innan vi insåg att det kanske inte skulle gå in i bilen. Dessutom upptäckte vi att vi glömt att ta ur vinterdäcken ur bagaget så där kunde man inte stoppa något. Det lyckades i alla fall även om vi fick besök av den långa bokhyllan i framsätet.


Här har ni bokhyllan och Marcus som kör runt lite på måfå för att hitta tillbaka till Lund. Jag var en usel kartläsare för jag satt bara och babblade med mamma i mobilen.

Dagen efter tog vi itu med prylarna. Hur svårt kunde det vara liksom? Efter två timmar hade vi monterat ihop IKEAs enklaste bokhylla efter att ha råkat montera ihop den fel och fått börja om från början igen. Då var det dags för matbordet. Vi plockade ut alla delarna och studerade beskrivningen. Efter ett tag påpekade Marcus att han inte kände igen någon av delarna från beskrivningen och bilden såg inte riktigt ut som i affären. Nej, det gjorde den verkligen inte. Ikea mailade den rätta beskrivningen och tre timmar senare stod bordet färdigt. Vem har sagt att det är lätt att sätta ihop IKEAmöbler?

Idag på jobbet:
-Hej Jennie, var är din kollega idag?
-Hon vårdavbarnar.
-Aha, har du några barn?
-Nej tack och lov
-Hur gammal är du?
-24
-De kommer nog ska du se. När jag var i din ålder hade jag ett barn
-Nja, det känner jag nog inte för
-Va?
-Nej det var inget.

Vid fikat visade folk runt bilder på sina barn. Jag och den andra barnlösa diskutera vilka bilder vi lämpligen kunde visa. Vi kom fram till att hon skulle visa en bild på sin jättestora benjamin fikus som hon har på sitt kontor, men vad jag skulle visa visste hon inte. Troligtvis inga bilder från facebook det är då ett som är säkert.

Uppdatering: Nu är det dags för mig att sova och dags för Marcus att äta. Hans måltid idag består av 8 korvar. Inovativt.


Jag är bäst...

....på att se rädd ut fick jag nyss veta. Kul, grattis till mig.

På jobbet försöker jag att se så lite rädd ut som möjligt, ibland går det bra och ibland inte så bra. Jag har haft fyra möten sen jag började. Deltagarantalet har skiftat från 11 till 29. Jag har blivit misstagen för servicepersonalen, kallad lilla flickan och tjejligan. Fast det är ju lite kul eftersom det ger oss något att prata om i fikarummet. Jag har fått en del nya vänner också, de flesta änkemän med stora gårdar. Så jag ser nog inte alltid rädd ut.


Jag ser ganska liten ut, min chef håller ett vakande öga på mig så att jag inte säger något tokigt

Delete

Det har hänt att jag har tagit bort vänner från Facebook. Antingen för att jag inte känt dem alls och inte förstått varför de lagt till mig , för att de har varit lite smått läskiga, eller för att jag tyckt att jag haft för många vänner och rensat upp lite. Men nu undrar jag om det är i sin ordning att ta bort någon från vännerlistan för han/hon är för tråkig. Vi pratar inte småtråkig, det är bara charmigt, utan fullständigt genomtrist. Det som främst stör mig är statusuppdateringarna. De flesta skriver ju vad de gör just i det ögonblicket typ Pär is ska klippa sig, Andreas is in Lund, bl.a. bl.a. bl.a. och det gör den här personen också, men man vet att det inte finns ett uns självironi när det står "placerar om sina blommor". En gång till och jag trycker på knappen.

Det är kanske dags att utse dagens roligaste status update, normalt sett brukar jag skratta mest åt Carolines, dels för att hon uppdaterar frekvent och dels för att jag brukar få slå upp en del ord för att ens förstå. Men idag är Caroline is sleepy. :)

Därför går priset till Björn förundras över hur många personer som inte erbjuder hudkräm när man sovit över.
Bra jobbat Björn!

Godnatt!

No worries

Om ni undrar varför jag bloggar så lite beror det på att jag har plenty to do, kommit hem 21.30 varje kväll och då känner jag inte direkt för att blogga. Men kul har jag haft! Idag har jag en dag för mig själv och det är lite trevligt ibland.

Jag har precis rensat upp lite och kopplat in datorn vid mitt nya platsbyggda skrivbord. Utsikten är väldigt fin!

Det röda som skymtar bakom allt grönt är en kyrka. Mamma var här igår och frågade vad det var för ett hus. Sen frågade hon med skräckblandad förtjusning:
-Är det där gravar!? Det var lite läskigt! Är det kulturen? Vet ni att man kan se ett blodigt spöke komma springande där nere på gatan om nätterna?
Pappa svarade:
-Ja då vet ni att han är död om ni ser honom. Så ni behöver inte bli rädda.
Nä verkligen inte.

En bild på vardagsrummet där allt inte riktigt kommit på sin plats än.

Nej tack

Jag säger nej tack till spott i ansiktet och hörselskador, nästa gång sätter jag mig längre bak i föreläsningssalen. Annars är det nog en bra idé med kvällskurser.

Nytt jobb, ny lägenhet, nytt allt

Det har varit lite stressigt på senare tid. Meningen var att jag skulle flyttpacka i lördags men efter en tung födelsedagsfest på fredagen låg jag mest i sängen som en grönsak och väntade på att det skulle bli söndag. Och söndag blev det, vi fick flytta in i den nya lägenheten på kvällen så det blev snabba ryck att flytta alla möbler och städa den gamla. Marcus fick städa det mesta för jag skulle gå och lägga mig tidigt. Man måste ju vara pigg första dagen på nya jobbet. Än så länge har det varit väldigt intressant. Jag har lite svårt att smälta att jag har ett tjusigt kontor, tjänstemobil (än så länge har ingen ringt på den som tur väl är) och en redig lön. Idag fick jag åka med ut och inspektera eventuella fuskbyggen som visade sig vara just det. Hur berättar man för någon att deras pool måste rivas eftersom den ligger på kommunens mark? Svar: man låter någon annan göra det.

Dessutom står jag inför ett svårt beslut; kakor eller frallor?

RSS 2.0