Mitt Kex

Ibland är han en idiot men för det mesta får han mig att tokskratta.


Nykära en gång i tiden


Fortfarande kära

Det går bra

Jag och min kollega brukar jävlas ordentligt med varandra. Bara för att vi kan. Och det är ju ganska skoj. Hon brukar fråga högt oc tydligt i fikarummet om det är en tröja eller klänning jag har på mig (haha ska hon säga som har minst lika korta kjolar på sig). Idag tyckte jag att det var dags att ge igen så jag sa högt och tydligt till henne att jag minsann inte var hennes personliga slav! I stort sett alla i fikarummet vände sig om och tittade på henne som om hon vore satan.

I förra veckan skulle vi ha besök av en konstnär. Han skulle göra en bild åt oss och chefen hade sagt att det inte fick kosta så mycket. Vi försökte komma på alla möjliga tänkbara idéer hur vi skulle få honom att göra det nästan gratis. Till slut enandes vi om att jag skulle dra en kofta över huvudet och låtsas vara osynlig. Jag skulle sen viska saker i hans öra. Jag höll som bäst på att öva på min osynlighet när sekreteraren kom in i rummet och sa att vi hade besök. Hon är professionell och ställde inga frågor vad vi höll på med men man kunde ju ana vad som försiggick i hennes huvud.

Jag blev blyg och spelade normal. Istället drog vi en snyfthistoria om finanskrisen och hur den drabbar oss alla men att vi  verkligen behövde den där bilden. Det gick bra.

Kyligt

Jag sitter vid mitt skrivbord för första gången på 2 månader. Anledningen till att jag inte har suttit här på så länge är att varje gång vi ska ha fest så slängs allt skit in i sovrummet och därmed på mitt skrivbord. Nu har Marcus städat av det åt mig och lovat att han aldrig mer ska slänga skit på mitt skrivbord. Dessutom har han skapat ett slags multimediacenter åt mig. Han var väldigt nöjd med resultatet och alla möjligheter som ska öppnas för mig nu. En vacker dag kanske jag till och med använder det. Tills vidare ska jag sitta och frysa här (det drar skitkallt från fönstret men det är härligt) och vara småsur för att han dissade min fina antikvitet (plastbrosch).

Invigning

Min kollegas bror öppnade ett nytt ställe i Lund igår och jag var där med emo-gänget på invigningen. Jag hade inte så stora förhoppningar innan vi gick dit men väl där möttes vi av en värdinna som gav oss champagne och en annan som gav oss en drinkpollett. Vi drack lite innan det var dags att hugga in på plockmaten. Herregud jag har knappt sett något liknande! Där fanns alla möjliga sorters snittar, sushi, mozzarellasallad, frukt i massor, skagensallad och några spännande chokladshots. Jag blev proppmätt. Det var öppen bar hela kvällen så Simme och Kex halsade väl både det ena och det andra medan jag tog det lugnt och gick hem när det var dags att släppa in pöbeln på stället.

Mycket lyckat!






Var ska detta sluta?

Imorse skulle jag vara duktig och visa min kollega vad jag lärt mig under de 10 dagar hon varit borta. Jag öppnade mitt nya favoritprogram och sa kolla här! Då fick jag upp ett konstigt meddelande som sa att jag inte fick lov att använda det programmet utan var tvungen att kontakta IT-administratören. Oh nej tänkte jag. Jag ringde upp IT-kille2 som var där inom rekordsnabba 20 sekunder. Han kollade lite och sa att han skulle komma tillbaka om en stund. 6 timmar senare mötte jag honom i fikarummet. Han lovade att skicka IT-kille1. IT-kille1 pillade på datorn i en halv minut och sa att han skulle återkomma. Jag väntade en timme till sen åkte jag hem utan att ha fått något särskilt uträttat den dagen.

IT slår till igen

Vi är på ICA och köper lunch.

IT1: Kolla här är en kille för dig, Jennie!
Jag: Jaså?
IT1: Ja, Peter Jöback, han gillar inte tjejer
IT2: Hahahaha!
Jag: Jättekul. Verkligen.

IT1: Jag hörde att du tappat minnet.
Jag: Har du skvallrat för honom?
IT2: Nej jag har inte sagt något.
Jag: Nej bäst för dig. Se nu till att fixa mer minne till min dator i eftermiddag.
IT2: Det kostar.

5 timmar efter jag ringt dem kom de och kollade på datorn. Och sa att jag hade mer minne än de flesta i min dator. Mycket vill ha mer sa jag.

IT crowd

Idag ringde jag och bad IT-killarna komma och installera ett program på min dator. Det tog dem två timmar att ta sig upp en våning trots att de inte hade något att göra.

Väl inne på mitt kontor satte den ena sig vid datorn och den andra stod och tittade på. Jag satte mig utanför och korrekturläste. Då hör jag att min mobil ringer inne på kontoret. Jag springer in och ser att IT-killarna sittdansar i takt till min ringsignal. Helt oberörda.

- Kunde ni inte ropat och sagt att min mobil ringer?
- Vaddå, vi visste väl inte att du ville svara.
- Nej, det kunde ni ju förstås inte räknat ut.
- Ska vi installera skrivaren åt dig också?
- Vaddå det är väl inget fel på den? Den funkade ju för en stund sen?
- Okej.

När de har gått kommer en kollega in på mitt kontor och frågar om jag är medveten om att min namnskylt siter upp och ner. Damn you, IT!


Ann Onym

Igår var jag med i tidningen igen. Det var inte så länge sen sist, men varje gång jag blir utfrågad av en journalist får jag panik efteråt och blir jätteorolig att de ska felcitera mig. Denna oro började när jag var liten och hamnade i tidningen för att jag var på en signering av ett pojkband. De frågade mig vem jag tyckte bäst om och jag svarade Tobias. Sen skrev de att jag gillade en annan i bandet och då kände jag mig missförstådd.

Hursomhelst har jag kommit på ett knep, jag låter folk stava mitt namn med y på slutet istället för ie, då kan jag alltid skylla ifrån mig och säga att det är någon annan.

Dessutom har jag ett av de mest anonyma namnen jag kan tänka på. Ibland är det så anonymt att jag inte ens reagerar när jag blir uppropad. Det är ett bra namn att gömma sig bakom.

Det här visste ni säkert...

Jag har blivit utmanad av  min syster och då har man inget annat val än att lyda...

De regler som gäller är: Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.Utmana en person i slutet av inlägget genom att nämna dennes namn och länka till deras sidor.

1. Jag har sjukt många fördomar om folk och dömer dem rakt av.
2. Jag får panik så fort något inte går som jag vill.
3. Jag är ännu känsligare än min syster, som är känslig.
4. Att titta på Tv är avkopplande, mest av allt gillar jag (förutom serier) att titta på du är vad du äter samtidigt som jag snaskar i mig pizza eller möjligtvis chips.
5. Folk kan prata om bajs, råttor , rutten mat allt vad de vill medans jag äter men om de går in på graviditeter och förlossningar så vänder sig magen.
6. Jag har svårt att säga ifrån till mina vänner när de säger taskiga saker, istället går jag och gnäller som ett litet barn hos min kollega.
7. Kartor och platsers historia kan få mig djupt sysselsatt.

Jag utmanar Stellan

Igår i affären

Jag och Simme var på Konsum och skulle köpa kyckling och blommor när vi såg den här skylten:



Jag hade verligen ingen aning om att man kunde köpa vandrande judar på Konsum och till det priset! Alla borde ha en vandrande jude hemma. Fast det går nog inte, de vandrar säkert iväg.

Min dejt


Den här brölande varelsen var min dejt i fredags när vi hade husfest.

Igår var Marcus, Peter, Nils och jag på inflyttningsfest hos Caroline och hennes kombo Malin. Jättegod mat och väldigt vuxen stämning. Såna fester borde jag nog gå på oftare :)

Tanken var att vi skulle åka hem ganska tidigt, men taxin körde oss till fel ställe. Då tittade vi in en liten stund på en tandläkarfest. Där var det en kille som sprang runt och ville krama alla blonda människor. Man kan nog säga att han var lite knäpp. På vägen hem stannade vi på en lekplats så att Peter skulle få berätta om den mest traumatiska upplevelsen i hans tonår, nämligen den om äppelkastaren. Här kommer den för er som missade den.

Det var en julikväll 2004 och killarna lekte mörkerdunkgömme på Peters gård som vi alltid gjorde. Jag och Paula hade annat för oss den kvällen så vi var som tur väl inte där.

Peter räknar till 100 och de andra springer och gömmer sig. Peter går och letar efter dem, han går till den bakre trädgården där den övergivna hundgården ligger. Då kastar någon ett äpple på honom. Han hoppar över buskarna och ser någon hoppar åt det andra hållet. Han springer tillbaka till dunkträdet och ser då alla andra komma i full fart från andra sidan huset. Vem var äppelkastaren i bakre trädgården? Än idag har vi ingen aning eftersom Peter bor på en enslig gård långt från grannar.


Det där med

Alkolås på bilarna är ju bra. Då slipper man ju kanske några fyllon bakom ratten. Men när tänker de införa alkolås på mobilen? Det måste ju ges hög prioritet!

Hamnade vi på swingersklubb eller?


Partnerbyte?


Böghög?


Definitivt böghög

Man kan nästan tro att vi hamnat på swingersklubb, men det var bara vanlig klubb. Alla blev lite trötta och somnade i vår säng.

Idag har jag finkjolen på mig


Jag ska se mongo ut hela kvällen.

Vad ska ni göra ikväll?

RSS 2.0